tisdag 18 maj 2010

Terror på Mariestrand street

Efter en händelserik och festlig vecka, har nu mr. Nelson åkt ner till Nyköping igen. Vår grannterror är därmed över för denna gång och Umeå får pusta ut till mitten av juni. Själv har jag inlett ett 9-dagars arbetssjok som lyckligtvis utgörs mestadels av dagpass. Solen skiner här uppe i Umeå, så lite tradigt känns det förstås att sitta inne och jobba, men å andra sidan är kvällarna öppna för mys på balkongen eller en kall after work.
Igår gick jag och lika skräckfilmsentusiastiska Lindsey och kollade (äntligen) in "Terror på Elm Street" (varning för spoilers), en annan gata som inte haft det alltför lätt genom åren.
Den hade både för- och nackdelar jämfört med originalet från 1984, exempelvis är Freddy Krueger omgjord från barnamördare till pedofil.
Wes Craven, som skrev originalmanus, hade i början denna inriktning i åtanke men Freddys vidriga hobby fick skrivas om i manus till en mer mordisk sådan, då filmbolaget inte ville framstå som de slog mynt av en då pågående, omtalad pedofilrättegång. Personligen gillar jag inte alls denna ide; vad ska ens en pedofil med en knivhandske till? Att se min ungdoms käre antihjälte Freddy sjunka så lågt är inte rätt.

Dessutom går filmen aldrig in på djupet med karaktärernas relation på samma sätt som originalet, filmens längd på 1.40 känns för lite, nyproduktionen skrapar bara på ytan. Varför inte ta till 20 minuter extra att utveckla hela drömbiten och inte stressa fram handlingen med en jävla massa "buu"-effekter?
Filmen bjuder förvisso på ett par spektakulära mordscener, speciellt sängscenen där stackars Kris dör på samma sätt som originalfilmens Tina, men den rysliga stämningen slarvas ofta bort på skrämseleffekter som hoppar ut mot en på duken eller ljudeffekter i billiga försök att få besökaren att skutta till i stolen.

Nye skådisen Jackie Earl Haley gör en riktigt kuslig Freddy. Karaktären har fortfarande ett visst mått av svart humor som från tidigare filmer, men den avancerade makeupen som visserligen ser mycket mer realistiskt brännskadad ut än den i originalet, tycks tyvärr begränsa hans minspel betydligt mer än den som användes till Robert Englund. En väsande röst och släpigt kroppsspråk räcker inte hela vägen att leva upp till förväntningarna, men jag ser 100 gånger hellre på denne Freddy än den tramsterrorist som Englund levererar i de sista filmerna ur originalserien.
För att sammanfatta; det är en bra idé att återuppliva hela franchisen och det är härligt att återse onde Krueger i vilken skepnad han än kommer, men denna version får bara 3 av 5 i betyg, eftersom jag kommer på mig med att ha problem med att minnas större delar av filmen så här i efterhand. Det är inte ett bra tecken från ett fan.
Avrundar med en kort dokumentär från den gamla onda tiden, och trailern från den nya filmen. Se dem båda, sedan versionerna från 1984 och 2010, och jämför. De har båda sina ögonblick.




2 kommentarer:

Anonym sa...

Tack för en trevlig stund i Umeå=)

Lindsey sa...

Ang bilden: Mosar du sönder killarnas knän med ditt vältränade och muskulösa arsle? ;O).

Ang bion: Jag tycker nog också 3 av 5 för jag gillar Robert Englund mer även om denna Freddy såg mer "äkta" ut. Men man har ju som vuxit upp med originalet så att säga.

Jag vill se Iron Man 2 härnäst. Förhoppningsvis slipper dina armar bli sönderkramade då när jag blir rädd ;O).

Puss

Dagens kontaktannons